Sista tiden har jag inte alls känt mig så bra.
Absolut inget fysiskt utan endast uppe i mitt huvud(och hjärtat). Då menar jag inte huvudvärk utan Jag mår inge bra.
Vill inte skriva i bloggen för sympati utan för att det kanske lättar från hjärtat lite.
Många säger att mår man dåligt så kan ingen annan än en själv göra nåt åt det, jag kan håla med till viss del, men vem är man om man inte har de runt om kring sig som man älskar och bryr sig om?
Jag hade nog inte vart så mycket helt ensam. Dock just nu så känner jag mig som den mest ensamma person i världen.
Förra veckan skulle jag vilja skriva av som en av de jobbigaste under detta året (so far). Blir så sviken av såna som man tror bryr sig samt att det man gör det får nån ana cred för och man framstår som att Jag inte kunnat gjort det. Sånt gör mig väldigt ledsen.
men nu vet jag var de som svikit mig satt ribban och jag kommer göra detsamma. Verkar vara så att man ska tänka på sig själv, alltid, skit i om man sårar andra. Fy fan det är inte så Jag är, men om det betyder att inte jag blir sårad så får jag införa den policyn i huvudet på mig.
Sen att massa annat gått fel under veckan är en helt annan 5:a.
Eftersom jag mått som jag mått har flera andra tankar ploppat upp i huvudet, kalla det åldersnojja? dodsångest, ja vad du vill men det är jobba tankar som jag inte vet vad jag ska göra av och de gör mig stressad.
Stressad är en annan sak som jag känt på sista tiden, tidigare har jag kunnat hantera stress jätte bra men det här är en stress som jag inte kan förklara och heller inte rår över, kan va lite panikångest också över allt som sker och som jag tror kommer att ske.?? jag vet inte, som ni märkar så snurrar det på rätt bra i huvudet på mig och jag svamlar.
Fick skriva av mig lite men det känns sådär ändå...men som en kollega alltid sa förut när vi hade sjukt mycket på jobbet "- Ner med huduvdet och KÖR bara"
Tjing från Mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar