Dags att säga Hej Då.

Så var man hemma igen, resan till Finland, begravningen för fina moffi.
Väldigt lite sömn på resan över men de var bara att sätta ner huvudet och köra på, är ju att räkna med när man inte sover hemma samt med det som väntade.
Vi möttes av ett soligt Helsingfors, staden visade sig verkligen från sin bästa sida.
Med ett snabbt pit-stop på Arabia/Iitalla fabriken så gasade vi på mot Lovisa.
Allt var som jag mindes det, inget direkt nytt som byggts eller ändrats. Många affärer hade stängt inne i stan men det är väl så i mindre städer, folk är villiga att åka längre för att köpa det som ska köpas och man vill flytta närmare storstäderna.

Närmar oss Helsningfors på fredagsmorgonen

Det var jätte härligt att träffa alla igen, mostrarna, kusiner och framför allt annat finaste mormor!
Undrebaraste snällaste mormor, hon var lika härlig som hon alltid är men med lite mer sorg i ögonen.
Hon är en tuff dam med skin på näsan. Hon är och kommer alltid vara en fighter.
Så stark att klara av alla motgångar i livet och att förlora sin livpartner sen nästan 70år. Bit på den lite, 70år!
Att leva så länge, nästan en hel livstid för vissa, med samma person och dela så mycket glädje och sorg, sjukdomar, krig, barn ,barnbarn och barnbarns barn! Helt jäkla fantastiskt!
Tänkt så ofta att om jag nu får träffa någon nu, så kommer vi nog inte ens ha så många år tillsammans, livet räcker inte till.
Men jag önskar mer än någonsin att jag får träffa någon och dela livet med.

Begravningen var tuff, känslosam och rätt jobbig. Trodde inte jag skulle påverkas så mycket som jag gjorde.
Mest så brände det i mitt hjärta för mormor och mina mostrar.
Solen sken hela dagen och kom så fint in genom fönstren i kapellet.
Jag syster och pappa hade gått ihop med vår bukett, den var så fin, så klart i blått, gult och vitt. Finland blandat med Sverige, som det ska vara!

Blommor från oss 

Båtresan hem gick bra, vi fick en toppenbra hytt denna gången, på 7:e däck, ca 30m från Taxfreen och lekrummet.
Stor tyst hytt, med TV, så vi sov riktigt bra.
Solen sken även när vi kom hem vilket var underbart.
Polisen väntade i hamnen som jag räknat med så det var bara att blåsa och köra vidare.
Vi åt lunch med mitt härliga Crew innan det var dags för syster att köra hem till familjen i Sälen. Saknade henne redan på eftermiddagen när hon åkt hem. Tänk om man kunde ses oftare, kunde färdas snabbare..well well det kanske kommer den tiden också.
Nu måste jag kolla kalendern när jag kan åka upp dit så jag kan pussa på mina små go-fisar och få mer tid med världens bästaste syster.

Ha en fin dag därute.
Njut av solen för jag har hört att ett oväder är på väg in.

Tjing från Mig!