En sak som började så otroligt bra och kul med förhoppningar blev ett platt fiasko.
Jag tar det i en snabbrepsris istället..
På mindre än en vecka så har två underbara personer gått bort och jag har tappat en, som jag trodde kunde bli en del i mitt liv.
Lite så är det....och jag mår verkligen inte bra.
Visst, jag vet att vi föds och vi dör men när det kommer när man inte rikigt är beredd så känns det så sjukt tomt.
Jag känner mig helt tom, det ekar i mig och jag kämpar varje dag för att ta mig framåt. Man får kämpa för att inte visa det utåt. Vill inte visa mig svag och behöva förklara på jobbet varför jag är ledsen.
Att förlora 2 1/2 person på en vecka är inget som nån ska behöva göra, men så är det ibland.
Det är inte hur du ramlar, det är hur fort du tar dig upp som räknas!? Väl?
Massa kramar vi kommer att ta oss upp igen!
SvaraRadera