Alzheimers-light

I vår familj så är det en sak som syster, pappa och jag har gemensamt, ok det är flera saker men en sak som är, hur ska vi säga lite mer speciell.
Vi alla lider lite av virrighet, eller som vi brukar kalla det Alzheimers-light, medium eller large! :)
Jag vet det är lite hemskt att skämta om en väldigt hemsk sjukdom men i vårt fall så är det tack och lov inte den riktiga sjukdomen.!
Utan en metafor som vi lekt med just för att det påminner lite om det.
Nu ska ni få er ett gott skratt i Martinas värld med Alzheimers-light.

Det var en gång...
Det började med att jag skulle iväg till de lägenheter som jobbet äger och hyr utt till konsulter från hela världen som ska jobba hos oss en längre tid.
Dessa lägenheter ligger i Metropolet Huvudsta i norra Stockholm.
Allt gick bra där, jag hade koll på alla 100 nycklar och hittade någorlunda runt i huset.
Visade lägenheten till tjejen som kanske ville ha den i några månader, visst hon är en speciell figur och anmärkte på det ena och det andra. Tiden gick och jag började känna mig lite medveten om tiden.
Väl kl:17.00 så kommer jag ifrån och går i snabb takt ner till tunnerlbanan, tänker attans där åkte den, börjar gå sakta fram på perongen och fibblar med telefonen i vanlig ordning.
Känner mig mer stressad då det är 6min väntetid till nästa.
Nåväl, jag hoppar på tuben och den åker iväg, sitter i min egen värld och blir fundersam när efter 2 stationer som det ska vara till Synbuberg inte alls kommer fram till Sunbyberg utan till Fridhemsplan!!! OH MY GOOD! Jag har åkt åt fel jävla håll!!! (Ursäkta språket)
Det är NU ni ska skratta och inse just att jag börjar närma mig Alzheimers medium!

Panik
Nu börjar jag få panik, kollar klockan och inser att 17:24 tåget ligger jävligt illa till och jag sitter och hoppar i sätet och är extremt irrterad på mig själv.
Kl17:14 sitter jag på blå linjen åt RÄTT håll och hoppas jag hinner.
Det är måndag och världens bästa BC pass väntar så jag får ännu mer panik att jag kommer missa det.
Jag är framme i Sunbyberg ca 17:22 och springer som en tok med fullproppad ryggsäck och halvhöga klackar, kommer upp på perongern ser att tåget är 10min sent.
Med andan i halsen och hjärnan hel snurrig försöker jag göra en snabbräkning på hur jag och om jag kommer hinna.
Då ser jag upp på tavlan och de har lagt på ytterligare 2min, så svaret blev NEJ jag kommer inte hinna till passet. Jag höll på att börja gråta,istället skrattade jag för mig själv eftersom det som börjat som ett extremt klantigt misstag inte gjorde så mycket eftersom det nu var omöjligt att hinna eftersom tåget ändå inte kom i tid.
Besviken tog jag mig hem och sa till mig själv att det kommer fler pass, men det kändes inte bra att boka av i sista sekunden och heller inte att missa ett träningspass då det jag skulle gå på igår var inställt.

Onsdag
Men nu laddar jag för passet på onsdag istället och ska fasiken hinna klart och försöka hinna med tåget som går fem i fem istället, för att va på den säkra sidan.
Var duktig och gjorde matlåda för 2 dagar och umgicks med Etnis istället, hoppas hon blev glad av det.

Ha en fortsatt bra kväll.
Tjineling/ Martina