Ingen lust...orolig i själen

De senaste 2 veckorna  har jag inte alls vart mig själv.
Det har hänt lite som får mig nu att må lite dåligt. Hösten och speciellt högtidssäsonger brukar generellt vara jobbiga för min del men nu känns allt lite extra jobbigt.
När jag vill nåt, vill ha nåt gjort eller tror starkt på nåt så går jag All In! vilket kanske inte alltid är så bra men man har ju hoppet, det är verkligen det sista som överger en. Så även i detta fallet, och det gick käpprätt åt fanders kan vi ju säga.
Ni som känner mig vet att jag är en rätt känslosam människa med massor av tankar och åsikter, och att inte få förklaring på saker kan driva mig till vansinne, eller ner i ett hål av depression.
Att då ta satts och ge sig ut i nåt som är lite skrämande, All in såklart för att sen köra rätt in i en stor betongvägg är inte kul..
Jag har underbara vänner, peppande kollegor (vissa) en pappa som gör sitt bästa och en syster som har sitt liv men som finns där och hälsan är helt ok.
Jag borde vara överlycklig eller hur? Men det är en stor del i mitt hjärta som är tomt, som längtar efter att få delas med någon. Någon som vill tycka om mig och ha den där delen av mitt hjärta.
Livet har kantats av svek, bråk och besvikelse och man hoppas alltid att sånt inte ska behöva hända igen, men det är en del av livet och man måste lära sig att släppa och gå vidare.
Där är en annan sak jag har svårt för. Släppa och gå vidare.
Jag är en person som kan analysera, tänka och försöka bryta ner allt i små små bitar för att försöka få ett svar eller förklaring.
Detta jobbar jag på ständigt, att bli mer "enkel" mer "kille" kanske man kan säga. Det är sjukt svårt och jag vill inte bli en kall människa för det, utan jag måste hitta någon slags balans, men hur gör man det?

Sover dåligt
Sista tiden har jag sovit väldigt dåligt, mycket är pga saker som händer dagligen men jag verkar ha en väldigt orolig själ.
Drömmarna som kommer är ofta väldigt obehagliga och innehåller död och olycka. Vaknar ofta helt kokhet i kroppen och har svårt att våga somna om för då kanske drömmen kommer igen.
Jag hoppas detta bara är en period som kommer gå över. För nu är jag väldigt trött jämt.
De jag nämnt detta för tycker jag ska g och prata med någon, men jag tror inte riktigt på terapi, jag vill inte blotta mitt liv och dra upp gammalt skit.
Då skriver jag hellre ner det här, då det ändå inte är nån som läser. Då blir det terapi för Mig.

En till kaffe på det så mår man kanske bättre en stund

Tjing från Mig