Det mesta är som vanligt, resten är seegt

Nu är det som vanligt, dagarna är som alltid. Man stiger upp, man jobbar, man går hem, man sover och så börjar allt om igen.
Ska det verkligen vara så? Ska livet gå runt runt och man inte är glad genom den mesta tiden?
Ja det ska nog det, för jag har då inte sett nån förändring trots försök till det.
Jag vet att jag låter sjukt negativ nu men jag har insett det nu när man jobbat 2 veckor och jag knappt kommer ihåg jul och nyår mer. Det är ju sjukt trist.
Detta är ju att vara vuxen men jag kan verkligen förstå de som har massor med pengar, de är nog aningens lyckligare.
Jag menar såhär, om man har så pass mycket pengar att man skulle kunna jobba 50% och sen göra vad fasen man ville resten av tiden, det hade väl vart tipp topp! Iallafall för min del.
Jobba tis,ons,tors varje vecka, ta en resa ibland, kunna träna flera dagar i veckan. Kanske läsa nån kurs, lära sig nytt språk kanske. Möjligheterna är ju oändliga.
Men så är det ju inte när man är "vanlig Svensson" med dåligt avlönat jobb som man är på 10h om dagen.
Fast va fan, jag har ju hälsan (fysiska iallafall) och härliga vänner och ett jobb, så varför gnäller jag? Jag gnäller inte, jag drömmer mig bort och spekulerar i vad jag tycker är drömmcenariot i livet.
Vi sätter punkt där tror jag!

Framöver
Tiden framöver läggs på att försöka hitta GLÄDJE! Jag vet efter det jag just skrev så kommer det bli kämpigt men jag måste hitta den, det tar på krafterna att vara ledsen hela tiden.
Så träningen såklart, där är det ren glädje. Nu måste jag bara se till att få in mer träning så jag bli gladare och mer tränad såklart. Speciellt eftersom jag tänker på att göra en viss sak som kräver en del träning och flås.
ja och hel del annat också såklart men man måste börja någonstans.
Har inte många bakom mig i det jag funderar på, men jag tar de som är positiva och tänker på deras bra pepp istället.
Får se om mina planer går vägen.!
Snart kommer fina fröken Franzén hem också, tre veckor i Florida har hon vart och innan dess hann vi knappt ses heller så nu har jag lite små abstinens. Hon kommer säkert vara rejält jet-laged men jag hoppas hoppas jag får träffa henne så snart som möjligt!
Saknat henne nå så otroligt mycket....Hon är "Min Person"!

Hur klarar ni diverse depp perioder?
Eller är detta endast något som drabbar mig?

Tjing på er Bloggisar.